ENSKILDA ARBETEN, MOLEKYLÄRBIOLOGI 1, HT 01
Välj en uppgift nedan eller hitta på en egen uppgift. Tag reda på så mycket du kan om ämnesområdet genom att titta i läroböcker, läsa reviews, originaluppsatser och genom att studera diverse andra källor tex via internet. Fokusera uppgiften kring något tema som du är speciellt intresserad av. Uppgiften är individuell, men samordning med andra personer som valt samma ämne är önskvärd. I ett sådant fall belyses lämpligtvis .ämnesområdet från olika synvinklar. I princip skall ni lösa uppgiften på egen hand, men ni kör fast eller behöver tips, kontakta den ansvarige handledaren som kommer att utses för respektive uppgift.
Redovisningen sker dels skriftligt, där på ca 700-800 ord ämnesområdet bör introduceras, aktuella forskningsfronten inom området presenteras och lite framtidsvisioner ges. Ett par figurer bör också tas med för att klargöra området ytterliggare. Redovisningen sker också muntligt i form av en ca 15 min lång Power Point presentation. Denna skiljer sig från den skriftliga redogörelsen på så sätt att den innehåller mindre text och fler figurer. Alla muntliga redovisningar kommer att ske under tre förmiddagar (8 10/10) i form av ett symposium. Alla skall vara närvarande vid samtliga dessa tre tillfällen.
Förslag på uppgifter
1. p53
Genen för proteinet p53 har omväxlande karakteriserats som onc-gen och tumörsuppressorgen. Den är en av de gener som vanligast är
muterade i humana tumörer. Man förstår nu en del av dess normala funktion. GB
2. Homeoboxgener
Homeoboxgener kodar för proteiner med sk homeodomäner. Dessa proteiner har
viktiga roller i formbildningen hos metazoer och växter. Deras expression
följer också i vissa fall ett karakteristiskt rumsligt mönster. PC
3. Transkriptionskopplad DNA-reparation
I däggdjursceller reparareras skador i DNA snabbare i transkriberade
regioner. Dessutom finns en preferens för DNA-reparation av den transkriberade
strängen. Man tror att denna sker i sambande med transkriptionen, eventuellt av
transkriptions- och reparationsenzym i samma proteinkomplex. PS
4. Ataxia telangiectasia
Detta är den enda kända humana genetiska sjukdomen med en defekt i
checkpointkontroll i cellcykeln. Sjukdomen karakteriseras av förhöjd frekvens
av vissa cancerformer, vilket är lättförklarligt för denna defekt, men också av
neurologiska avvikelser. Nyligen har man funnit den gen som svarar för
åtminstone majoriteten av fallen av Ataxia telangiectasia. Genen kodar för ett
protein med stora sekvenslikheter med PI-3-kinaser, men biokemiska data tyder
på att det i stället är ett okonventionellt proteinkinas. PS
5. Repetitivt DNA i protein-kodande sekvens
Majoriteten av repetitiva DNA-element i genomet hos högre eukaryoter
befinner sig i icke-kodande DNA. I vissa fall har dock dessa mobila element
inserterats i exoner i protein-kodande gener och uttrycks till funktionellt
protein. Därigenom bidrar de till den totala komplexiteten i en organisms
proteinuppsättning. OO
6. Trinukleotidexpansion
Flera monogena ärftliga sjukdomar uppvisar ett varierande antal
repetitioner av en trinukleotid (t.ex. kodande för glutamin). Antalet
repetitioner verkar samvariera både med hutr tidigt sjukdomen bryter ut och hur
kraftigt dess förlopp blir. En föreslagen mekanism för trinukleotidexpansion
tros vara att DNA-replikationsmaskineriet "glider" över de repeterade
sekvenserna. PS
7. Reglering av transkriptionsfaktorer genom fosforylering
Man har identifierat flera exempel på denna regleringsmekanism, bl.a. vad
gäller cellcykelspecifik transkription. PC
8. Biologiska klockor
Många biologiska processer hos både växter och djur uppvisar periodiciteter
av olika längd. För dygnsbundna variationer hos djur finns de molekylära
mekanismerna bäst kartlagda. OO
9. DNA-dupliceringar i evolutionen
Det finns många exempel på att DNA-segment har duplicerats, vilket ger
extra kopior av en gen. Det evolutionära trycket att bibehålla genens sekvens
och funktion minskar därmed, då en extra kopia finns kvar och kan utföra den
ursprungliga funktionen. Denna process kan leda till pseudogener, men också
till familjer av besläktade gener, vilket det finns gott om hos eukaryoter. PC
10. Kärnlokaliseringssignaler
Liksom för andra organeller existerar signalsekvenser i proteiner som är
lokaliserade till kärnan. Det har länge varit oklart hur dessa ser ut. En del
av förklaringen kan vara att flera olika transportsystem existerar för
kärnlokalisation av proteiner. PC
11. Variegation
Mosaicism med avseende på uttryck av en gen i en organism kan uppträda i
samband med en kromosomal translokation eller som resultat av förflyttning av
ett rörligt genetiskt element. En modell för hur tystandet av genen går till är
att den hamnar i en heterokromatisk region, varefter heterokromatinet sprider
sig in i en eukromatiska regionen. PS
12. Proteinproduktion i transgena djur genom uttryck från
bröstkörtelspecifika promotorer
Om produkten av en klonad gen kan utvinnas från bröstmjölken i stället för
från serum eller något organ, skulle det medföra stora vinster, både ekonomiska
och för försöksdjuret. Hittills har de flesta erfarenheterna på detta område
samlats med transgena möss; eventuella tillämpningar tros kunna komma i flera
djurslag, t.ex. ko eller får. GB
13. Genetisk screening
Ett stort och snabbt växande antal humana genetiska sjukdomar har kartlagts
i det humana genomet, och det
humana genomprojektet kommer på sikt att ytterligare dramatiskt öka
möjligheterna att identifiera stora och små genetiska defekter. Detta får
användning bl.a. i genetisk rådgivning, men försäkringsbolag och andra företag har
redan prövat möjligheterna att identifiera personer med ökad risk för vissa
genetiska sjukdomar. PC
14. Histoner och andra "icke-sekvensspecifika" DNA-bindande
proteiner i genreglering
Denna grupp proteiner har länge ansetts spela en roll endast för att ge DNA
dess allmänna struktur. Det finns dock data som tyder på att t.ex. histonerna
H3 och H4 kan ha en direkt betydelse för uttrycket av specifika gener. PS
15. "Hot spots" för rekombination
Både för meiotisk rekombination och vid integrering av vissa virus i
genomet existerar det områden i DNA där rekombination är mycket mer frekvent än
i kringliggande områden. Spekulationerna kring vad som utmärker sådana
"hot spots" har bl.a. rört graden av transkription samt förekomsten
av dubbelsträngsbrott. PS
16. ras som onc-gen
Denna onc-gen var den första som identifierades som muterad i humana
tumörer, och den som oftast är muterad. Omfattande studier av sambandet mellan
mutagena ämnen och uppkomsten av cancer har identifierat flera aktiverande
mutationer i ras. GB
17. RNA i genomet
Idag finner man genom bestående av RNA endast hos vissa virus. Det finns
dock spekulationer om att vår nuvarande "DNA-värld" har föregåtts av
en "RNA-värld" där RNA även har rollen som genetiskt lagringsmedium i
alla celler. RNA-virus, bl.a. retrovirus, har vissa karakteristika som
konsekvens av bl.a. att replikationen av RNA har en väsentligt högre
felfrekvens än DNA-replikation. GB
18. Kärnans arkitektur
Det är inte möjligt att hänföra alla aspekter av reglering direkt till DNA-sekvens.
Både transkription och replikation är dessutom beroende av hur DNA är organiserat i kromatin, och
hur detta i sin tur är organiserat i kärnan. Vissa strukturer kan urskiljas i
kärnan; förutom nukleolen finns det belägg för att varje kromosom upptar en
separat domän. PS
19. Skräddarsydda antikroppar
Antikroppar har en unik förmåga till specifik igenkänning av
makromolekylstrukturer, och har en mycket vid uppsättning tillämpningar inom
proteinkemi, cellbiologi, diagnostik, terapi etc. Nyligen har tekniker
utvecklats för att uttrycka bibliotek av antikropparnas tunga och/eller lätta
kedja i E. coli. Man kan screena biblioteken för
igenkänning av ett visst antigen, och reagerande antikroppar kan därefter med
rekombinantDNA-teknik modifieras för att passa vissa krav; t.ex. kan art- eller
immunglobulinklass-specifika sekvenser kombineras med en önskad
antigenigenkännande domän. PC
20. SH2- och SH3-domäner
Strukturen hos dessa proteindomäner har nyligen bestämts. SH2- och
SH3-domäner finns hos ett antal molekyler i intracellulära signaleringsvägar,
där de fungerar som specifika igenkänningssekvenser för
protein-protein-interaktioner. Domänerna kan också utnyttjas för indirekta
interaktioner med s.k. dockningsproteiner. PS
21. Apoptos
Apoptos eller programmerad celldöd är en nödvändig del av morfogenesen hos
metazoer. Nyligen har vissa gener identifierats som ansvariga för initiering
eller hämning av apoptos. Vissa teorier hävdar också att defekt apoptos, vid
sidan av ohämmad celldelning, är av betydelse för tumörutveckling. GB
22. Prioner
Vissa degenerativa sjukdomstillstånd i centrala nervsystemet ansågs
tidigare orsakade av långsamverkande virus. Det står nu klart att den
infektiösa molekylen i dessa fall i stället är ett protein och inte en
nukleinsyra. Detta protein kodas av en cellulär gen. Det finns belägg för att
prionliknande proteinbaserad nedärvning även förekommer i jäst. PC
23. Genomisk imprinting
Denna term syftar på förhållandet att vissa gener uttrycks eller är tysta
beroende på sitt tillstånd i den förälder de har nedärvts från. Mekanismen för
detta är omstridd men metylering av DNA verkar vara en viktig komponent. PC
24. Telomerer och åldrande
Pga av ofullständig replikation av linjära kromosomer kortas dessa c:a 50
bp för varje celldelning. I encelliga eukaryoter kompenseras detta genom en
kontinuerlig nysyntes av enzymet telomeras. I flercelliga organismer
syntetiseras långa telomerer i embryonalstadiet, varefter telomerasaktiviteten
försvinner och telomererna successivt förkortas. En hypotes är att korta
telomerer är kopplat till cellåldrande. I vissa tumörer har man hittat
telomerasaktivitet. PS
25. RNA-editing
Efter transkriptionen kan informationsinnehållet i mRNA ändras genom att
enstaka baser förändras. Denna fenomen finns bl.a. belagd för den humana
apolipoprotein B-genen samt för genen för en glutamatreceptor. Dubbelsträngat
RNA kan vara en intermediär i denna process. PC
26. Introner i evolutionen
Det existerar två motsatta uppfattningar om när introner hamnat i eukaryota
gener. Vissa hävdar att intronernas placering i gener är av gammalt ursprung
och är relativt konstant; detta skulle gynna omkombinering av proteindomäner
genom "exon shuffling". Andra menar att intronernas placering är
varierande och slumpmässig. Vissa data tyder på att introner kan fungera som
rörliga element i genomet. PC
27. Kombinatoriska bibliotek
I sökandet efter substanser med en specifik biologisk aktivitet har man
börjat utnyttja bibliotek av peptider med olika sekvens. Om dessa är
immobiliserade kan man enkelt detektera bindning till en viss substans eller
protein. Sådana bibliotek kan framställas antingen genom immobiliering av
oligopeptider med degenererad sekvens eller genom kloning av oligonukleotider
med degenererad sekvens i fagvektorer med vars hjälp man sedan kan uttrycka
peptidsekvensen på ytan av bakterier. OO
28. Cdk-inhibitorer som tumörsuppressorgener
Flera proteiner som inhiberar cdk (cyclin dependent kinases), vilka krävs
för att driva celldelningscykeln framåt, har nyligen upptäckts. I vissa tumörer
har man upptäckt mutationer i gener som kodar för sådana inhibitorproteiner. PS
29. Riktad proteolys som regleringsmekanism
Förutom transkriptionell reglering och kovalent modifiering av
proteinprodukten (t. ex. fosforylering) kan även proteindegradation
användas som regleringsmekanism. SOS-responsen hos E. coli är ett klassiskt fall av detta, men på senare tid har man funnit väl
belagda exempel på detta även hos eukaryoter; framför allt när det gäller den
ubikitinberoende proteolysen. OO
30. T‑DNA baserad mutagenes
Detta är en metod som används i högre växter för inaktivering av gener samt
identifiering av promotorer. Stora T-DNA insertionsbilbliotek kan också
användas för att identifiera plantor muterade i specifika locus. OO
31. Stressttolerans hos växter
Abiotisk stress orsakad av köld, torka eller höga salthalter indicerar en serie molekylära responser hos den drabbade växten. Flera sådan stressinducerade signal vägar och deras interaktion med varandra har nu börjat klarna, vilket leder till att transgena växter med ökad köldtolerans nu kan börja konstrueras. OO
32. Växthormon-signaltransduktion
På senare år har flera av de molekylära mekanismer för hur hormonella
signaler vidarebefordras i växtcellen kartlagts. Speciellt gäller detta auxiner
och deras tillväxtstimulerande roll samt etylen, som är involverat bl.a. i att
inducera fruktmognad. OO
33. Histonacetylering i genreglering
Genom att reversibelt modifiera positivt laddade aminosyror i histoner kan
genaktiviteten förändras både på kort och lång sikt. Heterokromatiska områden
kännetecknas bl. a. minskad acetylering i vissa positioner. Nya data tyder på
att acetyleringsmönster kan vara ärftliga, och i så fall utgör en epigenetisk
nedärvning förutom DNA-metylering. PS
34. Molekylär arkeologi och paleontologi
Med PCR kan kvarvarande DNA-fragment i (mer eller mindre fossiliserade)
lämningar av människor, djur och växter amplifieras och sekvensbestämmas.
Därigenom kan inte bara nu levande utan även utdöda organismer klassificeras
och det evolutionära avståndet mätas. OO
35. Mikroarrayhybridisering
Genom att immobilisera oligonukleotider eller PCR-produkter vid filter
eller "chips" bestående av kisel, glas eller plastmaterial, kan man
på en liten yta representera alla gener i ett färdigsekvenserat genom. En sådan
uppsättning ("mikroarray") kan användas t.e.x för att i ett försök
samtidigt analysera expressionen av alla gener under vissa betingelser. PS
36. Växtpatogenes
Växter har utvecklat ett flertal mekanismer för att överleva i en värld full av virus, bakterier och svampar. Under senare år har en del av dessa mekanismer klarlagts på den molekylära nivån. OO
37. Ljusmodulerad vegetativ utveckling hos växter
Växter kan uppfatta både ljus både kvantitativt och kvalitativt, dvs känner
av ljusets intensitet, våglängd, riktning och varaktighet. Denna information
används kontinuerligt för att anpassa och optimera tillväxt och utveckling
efter rådande förhållanden. Ett flertal olika ljusreceptorer har identifierats
i växter, såväl som mekanismer får hur dessa signaler transduceras i växten. MH